Namndjungeln.

Det här med att namnge sina små underverk är inte alltid det lättaste. Jag har turen att ha en karl som har i princip samma smak som mig när det gäller namn och det underlättar ju en del. Vi har länge funderat på namn och har redan bestämt ett pojknamn som är spikat och klart. Men då var det flicknamn då, som känns snäppet svårare. Pojknamnet vi har är egentligen ett unisexnamn men det känns inte lika självklart på en flicka... Också är det ju faktiskt så att fastän man bestämt ett namn innan bebisen är ute så kanske det inte alls passar den lilla krabaten. Vi har ju dessutom ganska många månader till på oss att fundera på saken så man kan ju hinna ändra sig också.

Då var det det här med att kolla kön. Ska man eller ska man inte?? Med Wilma kollade vi kön på ultraljudet och barnmorskan var väldigt osäker men trodde att det var en flicka. Det kändes ju väldigt osäkert så det slutgiltiga svaret fick vi inte förrän hon låg på min mage.
Självklart spelar könet ingen roll, bara man får ett friskt barn men det är den där förbaskade nyfikenheten som är så jobbig. När man vet att man har möjlighet att eventuellt få veta om det är en lillebror eller lillasyster som ligger där inne så har jag sjukt svårt att låta bli. David däremot har ångrat sig lite och är inte helt säker längre på om han vill att vi ska kolla vad det blir. Hur vi än gör så blir det vårat gemensamma beslut och det blir nog bra i slutändan. Är ju hela 5 veckor kvar till ultraljudet så vi har ju tid på oss att fundera hur vi ska göra.
Fy vad länge 5 veckor känns, synd att vi fick ultraljudstiden så sent.

Nu ska jag krypa ner under filten en stund och se lite tv innan det är dax att sova!
Natti natti!