Ville bara önska er ett GOTT NYTT ÅR allihop!!
Jag ser fram emot 2011 och tror och hoppas att det året ska bli bättre än vad det här året (iaf sista halvåret) har varit.
Vårat middagsfrämmande fick magsjuka så Davids föräldrar och syskon kom hit och åt pizza med oss istället. Nu har dom åkt hem, David och Jesper har gått över till grannen en stund och Wilma har just somnat.
Mjukisdressen och tofflorna är på så nu ska jag krypa under filten i soffan och bara myspysa och vänta på att David kommer hem så vi kan mysa in det nya året tillsammans.
Vi hörs nästa år=)
fredag 31 december 2010
onsdag 22 december 2010
Lättnad i mitt bröst.
I måndags var vi på ultraljud igen. Det var ingen förändring på fostret sedan förra veckan så jag fick tid för skrapning i sunderbyn idag.
Vi har just kommit hem därifrån jag och David. Det har varit en hemsk morgon med mycket tårar och ångest men nu kan jag äntligen börja känna en liten lättnad i bröstet.
Vi skulle befinna oss på sjukhuset redan 07.20 i morse så vi lämnade Wilma hos Petra kl.6.
På sunderbyn blev jag jättebra bemött av all personal vilket var till otrolig tröst och hjälp. David var också ett stort stöd men han fick tyvärr inte vara med vid min sida så länge som jag hade velat. Som tur var så var jag först i turordningen och inget akut fall hade kommit in så vi slapp vänta. Själva narkosen gick bra. Det var första gången jag sövdes så jag var jättenervös och höll på att frysa ihjäl samtidigt som det kändes som att jag skulle kvävas av syrgasmasken. Det brände nått fruktansvärt i hela armen när narkosmedlet sprutades in sen blev det bara svart. När jag vaknade igen kände jag mig som en ny människa, utvilad och lättad över att det äntligen var över. Det kändes som att jag hade sovit i flera timmar men egentligen sov jag bara i ca 35 min.
När jag hade vaknat till fick jag fika sen fick jag gå och klä på mig mina kläder och prata med läkaren som gjorde ingreppet. Allt såg tydligen helt normalt ut därinne, inga konstigheter alls så det var ju skönt att höra. Fostret skickas nu iväg för att undersökas. Förmodligen går det inte att få reda på orsaken till varför det dog men dom vill ändå skicka iväg det för att kolla upp om det var en normal graviditet eller inte.
Förmodligen har vi bara haft extrem otur. Eftersom att vi är friska, jag har så lätt att bli gravid och har fött barn tidigare så finns det mycket som talar för att en framtida graviditet skulle gå bra. Om vi överhuvudtaget ska ha fler barn får tiden utvisa, just nu kommer vi lägga våran energi på att läka våra själar efter allt jobbigt och ta hand om varandra. Det är lätt att lägga fokus på mig men det här är lika jobbigt för David.
Äntligen kan vi börja försöka gå vidare och tänka på framtiden!
I eftermiddag ska vi ha lilla julafton med Pappa, Petra och Jocke. Petra har fixat och donat så vi ska laga god mat här hemma hos oss och mysa. Jag känner mig lite groggy efter narkosen och en natt med lite sömn men ska försöka hjälpa till i den mån jag orkar.
Jag hoppas att den här julen ska bli så bra som möjligt trots allt!
Nu är vi jullediga hela familjen så nu ska vi vila upp oss och bara mysa!
Jag tar ett litet uppehåll i bloggen men kommer nog tillbaka framöver!
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!!
Ta hand om er!
Vi har just kommit hem därifrån jag och David. Det har varit en hemsk morgon med mycket tårar och ångest men nu kan jag äntligen börja känna en liten lättnad i bröstet.
Vi skulle befinna oss på sjukhuset redan 07.20 i morse så vi lämnade Wilma hos Petra kl.6.
På sunderbyn blev jag jättebra bemött av all personal vilket var till otrolig tröst och hjälp. David var också ett stort stöd men han fick tyvärr inte vara med vid min sida så länge som jag hade velat. Som tur var så var jag först i turordningen och inget akut fall hade kommit in så vi slapp vänta. Själva narkosen gick bra. Det var första gången jag sövdes så jag var jättenervös och höll på att frysa ihjäl samtidigt som det kändes som att jag skulle kvävas av syrgasmasken. Det brände nått fruktansvärt i hela armen när narkosmedlet sprutades in sen blev det bara svart. När jag vaknade igen kände jag mig som en ny människa, utvilad och lättad över att det äntligen var över. Det kändes som att jag hade sovit i flera timmar men egentligen sov jag bara i ca 35 min.
När jag hade vaknat till fick jag fika sen fick jag gå och klä på mig mina kläder och prata med läkaren som gjorde ingreppet. Allt såg tydligen helt normalt ut därinne, inga konstigheter alls så det var ju skönt att höra. Fostret skickas nu iväg för att undersökas. Förmodligen går det inte att få reda på orsaken till varför det dog men dom vill ändå skicka iväg det för att kolla upp om det var en normal graviditet eller inte.
Förmodligen har vi bara haft extrem otur. Eftersom att vi är friska, jag har så lätt att bli gravid och har fött barn tidigare så finns det mycket som talar för att en framtida graviditet skulle gå bra. Om vi överhuvudtaget ska ha fler barn får tiden utvisa, just nu kommer vi lägga våran energi på att läka våra själar efter allt jobbigt och ta hand om varandra. Det är lätt att lägga fokus på mig men det här är lika jobbigt för David.
Äntligen kan vi börja försöka gå vidare och tänka på framtiden!
I eftermiddag ska vi ha lilla julafton med Pappa, Petra och Jocke. Petra har fixat och donat så vi ska laga god mat här hemma hos oss och mysa. Jag känner mig lite groggy efter narkosen och en natt med lite sömn men ska försöka hjälpa till i den mån jag orkar.
Jag hoppas att den här julen ska bli så bra som möjligt trots allt!
Nu är vi jullediga hela familjen så nu ska vi vila upp oss och bara mysa!
Jag tar ett litet uppehåll i bloggen men kommer nog tillbaka framöver!
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!!
Ta hand om er!
söndag 19 december 2010
.
Vill börja med att säga tusen tusen tack för alla fina och stöttande kommentarer, sms, och telefonsamtal vi har fått!
Dagarna går sakta men säkert framåt. Stundvis känns allt som vanligt, jag kan skratta och glädjas över min underbara familj och dotter. Ibland tränger sorgen igenom och det känns som att mina ben knappt ska bära mig, som att tårarna aldrig ska ta slut och som att hjärtevärken aldrig vill försvinna. Det är väl så det är att bearbeta sorg.
Jag vet inte hur jag ska orka med den här julen, umgås med en massa folk och åka runt överallt. Helst hade jag bara varit hemma under en filt i soffan.
Dagarna går sakta men säkert framåt. Stundvis känns allt som vanligt, jag kan skratta och glädjas över min underbara familj och dotter. Ibland tränger sorgen igenom och det känns som att mina ben knappt ska bära mig, som att tårarna aldrig ska ta slut och som att hjärtevärken aldrig vill försvinna. Det är väl så det är att bearbeta sorg.
Jag vet inte hur jag ska orka med den här julen, umgås med en massa folk och åka runt överallt. Helst hade jag bara varit hemma under en filt i soffan.
 |
| Pepparkakor är gott |
 |
| Redo att gå ut och hjälpa pappa med snöskottningen |
Underbara barn, du är det finaste som finns!!
David är ute och kör skoter och Wilma har just vaknat efter att ha sovit en liten stund. Nu ska jag mysa med min nyvakna lilla mystjej!
torsdag 16 december 2010
Sorgen är total.
Från att ha varit den lyckligaste familjen i världen går vi nu igenom största sorgen vi hittills varit med om.
Livet vändes upp och ner på några sekunder.
Förra helgen började jag få en konstig känsla inom mig. Som att något sa till mig att det är någonting som inte står rätt till med bebisen i magen. När jag jobbade natten måndag till tisdag började jag känna mig ordentligt orolig, jag kände mig på något konstigt sätt säker på att barnet hade dött. Jag bestämde mig för att ringa gyn när jag kom hem tisdagmorgon. Jag vet att dom inte tar in oroliga gravida så jag sa att jag haft en rejäl blödning under natten och jag ville komma in för ett ultraljud. Jag fick en tid kl.9 och kände ett lugn inom mig. Äntligen skulle jag få komma in och se vårat lilla pyre i magen så jag kunde sluta oroa mig och sluta inbilla mig att det är något fel. David blev glad över att jag skulle in och kolla så att han också skulle få stilla sin oro.
Jag var så nervös men tänkte aldrig tanken att det faktiskt kunde vara så att barnet inte lever. Jag försökte tänka positivt.
På ultraljudet såg jag direkt att det var något som inte stod rätt till. Där inne låg ett litet foster men inget tickande litet hjärta. Jag blev så nervös. Benen började skaka och tårarna började spruta fastän jag försökte hålla emot. Läkaren letade och letade men kunde verkligen inte hitta någon hjärtaktivitet. Det kändes som att livet rann ur mig. Jag ville nypa mig själv i armen för att vakna ur den fruktansvärda mardrömmen.
Fostret var ungefär en vecka mindre än vad det borde så förmodligen har det levt och utvecklats fram till förra veckan.
Missfallet vi hade i augusti var fruktansvärt men det här var snäppet värre. Jag känner mig så tom inombords. Jag orkar inte tänka och min kropp gör allt för att förtränga det som hänt. Jag grät så mycket i tisdags att det känns som att tårarna har tagit slut. Vi lever just nu i ett stort svart hål och gör allt vi kan för att få vardagen att gå ihop. Tur vi har varann och våran underbara dotter som behöver oss. Hon får oss att se glädjen i den annars så fruktansvärt trista och grå vardagen.
David vill så hemskt gärna ha ett till barn men jag känner mig osäker. En ny graviditet skulle innebära så mycket psykiskt lidande för mig så jag vet inte om jag skulle orka. Vi får se vad som händer i framtiden. Just nu är det svårt att tänka framåt, allt känns så jobbigt.
Och som David säger, ett missfall är ändå ganska okej. Det är såpass vanligt och det tar man sig igenom fastän det är jobbigt. Nu när det är vårat andra missfall på 5 månader känns det som att hjärtat har krossats totalt. Allt känns hopplöst!
Livet måste gå vidare. Det sägs att tiden läker alla sår och jag hoppas att det stämmer.
På måndag ska jag på ett extra ultraljud, dom vill alltid göra det innan man avslutar graviditeten helt och hållet. Efter det blir det förmodligen en skrapning som jag gruvar mig jättemycket för.
Det enda som hjälper är att prata om det. Som tur är har vi så många nära och kära omkring oss som bryr sig! Ni ska veta att ni är en otrolig hjälp i allt det svåra. Tusen tack för allt stöd ni ger oss!
Livet är inte rättvist!
Fastän ni inte var fullt utvecklade barn så var ni det för mig, i mina tankar.
Jag älskar er mina två små änglar!
Livet vändes upp och ner på några sekunder.
Förra helgen började jag få en konstig känsla inom mig. Som att något sa till mig att det är någonting som inte står rätt till med bebisen i magen. När jag jobbade natten måndag till tisdag började jag känna mig ordentligt orolig, jag kände mig på något konstigt sätt säker på att barnet hade dött. Jag bestämde mig för att ringa gyn när jag kom hem tisdagmorgon. Jag vet att dom inte tar in oroliga gravida så jag sa att jag haft en rejäl blödning under natten och jag ville komma in för ett ultraljud. Jag fick en tid kl.9 och kände ett lugn inom mig. Äntligen skulle jag få komma in och se vårat lilla pyre i magen så jag kunde sluta oroa mig och sluta inbilla mig att det är något fel. David blev glad över att jag skulle in och kolla så att han också skulle få stilla sin oro.
Jag var så nervös men tänkte aldrig tanken att det faktiskt kunde vara så att barnet inte lever. Jag försökte tänka positivt.
På ultraljudet såg jag direkt att det var något som inte stod rätt till. Där inne låg ett litet foster men inget tickande litet hjärta. Jag blev så nervös. Benen började skaka och tårarna började spruta fastän jag försökte hålla emot. Läkaren letade och letade men kunde verkligen inte hitta någon hjärtaktivitet. Det kändes som att livet rann ur mig. Jag ville nypa mig själv i armen för att vakna ur den fruktansvärda mardrömmen.
Fostret var ungefär en vecka mindre än vad det borde så förmodligen har det levt och utvecklats fram till förra veckan.
Missfallet vi hade i augusti var fruktansvärt men det här var snäppet värre. Jag känner mig så tom inombords. Jag orkar inte tänka och min kropp gör allt för att förtränga det som hänt. Jag grät så mycket i tisdags att det känns som att tårarna har tagit slut. Vi lever just nu i ett stort svart hål och gör allt vi kan för att få vardagen att gå ihop. Tur vi har varann och våran underbara dotter som behöver oss. Hon får oss att se glädjen i den annars så fruktansvärt trista och grå vardagen.
David vill så hemskt gärna ha ett till barn men jag känner mig osäker. En ny graviditet skulle innebära så mycket psykiskt lidande för mig så jag vet inte om jag skulle orka. Vi får se vad som händer i framtiden. Just nu är det svårt att tänka framåt, allt känns så jobbigt.
Och som David säger, ett missfall är ändå ganska okej. Det är såpass vanligt och det tar man sig igenom fastän det är jobbigt. Nu när det är vårat andra missfall på 5 månader känns det som att hjärtat har krossats totalt. Allt känns hopplöst!
Livet måste gå vidare. Det sägs att tiden läker alla sår och jag hoppas att det stämmer.
På måndag ska jag på ett extra ultraljud, dom vill alltid göra det innan man avslutar graviditeten helt och hållet. Efter det blir det förmodligen en skrapning som jag gruvar mig jättemycket för.
Det enda som hjälper är att prata om det. Som tur är har vi så många nära och kära omkring oss som bryr sig! Ni ska veta att ni är en otrolig hjälp i allt det svåra. Tusen tack för allt stöd ni ger oss!
Livet är inte rättvist!
Fastän ni inte var fullt utvecklade barn så var ni det för mig, i mina tankar.
Jag älskar er mina två små änglar!
tisdag 14 december 2010
..
Det är inte sant, det är inte sant, DET ÄR INTE SANT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Livet är så jävla förbannat orättvist.
Nu är jag död invändigt...........
Jag klarar inte det här.
Livet är så jävla förbannat orättvist.
Nu är jag död invändigt...........
Jag klarar inte det här.
måndag 13 december 2010
Utvilad.
Jag har just vaknat. Att jag sovit så här länge i sträck efter en jobbarnatt har aldrig inträffat. Sååå sköönt!!!Det är sån otrolig skillnad mellan att sova i lägenheten och i huset. I lägenheten var det aldrig lugnt. Folk sprang i trapphuset, smällde i dörrar och pratade. Här på vårat kvarter kör knappt en bil förbi. Det är bra både när man ska sova och när man har barn som ska vara ute och leka.
Det blev en lång dag för Wilma på dagis idag, mellan 6-17. Men det mår hon nog inte dåligt av. Det är ju sällan hon behöver vara där heldagar så att det inträffar någon gång gör ju inget. Jag känner att jag orkar inte stressa med att springa i duschen nu och sedan stresslaga middag bara för att hämta henne några minuter tidigare så det är lika bra David tar hem henne efter jobbet. Då kan jag laga middag i lugn och ro så den är färdig när mina två hjärtan kommer hem. Förr grät Wilma när man kom och hämtade henne för att hon blev så glad av att se oss, nu gråter hon för att hon inte vill hem.=) Älskade barn!
Tror jag ska ta mig en snabbdusch sen börja förbereda lite käk! Jag har inte ätit sedan igår eftermiddag så jag börjar känna mig lite smått hungrig.
Hejsvej!
Det blev en lång dag för Wilma på dagis idag, mellan 6-17. Men det mår hon nog inte dåligt av. Det är ju sällan hon behöver vara där heldagar så att det inträffar någon gång gör ju inget. Jag känner att jag orkar inte stressa med att springa i duschen nu och sedan stresslaga middag bara för att hämta henne några minuter tidigare så det är lika bra David tar hem henne efter jobbet. Då kan jag laga middag i lugn och ro så den är färdig när mina två hjärtan kommer hem. Förr grät Wilma när man kom och hämtade henne för att hon blev så glad av att se oss, nu gråter hon för att hon inte vill hem.=) Älskade barn!
Tror jag ska ta mig en snabbdusch sen börja förbereda lite käk! Jag har inte ätit sedan igår eftermiddag så jag börjar känna mig lite smått hungrig.
Hejsvej!
En lugn natt på jobbet.
Jag har haft en lugn och skön natt på jobbet. Med gästerna vi har nu trodde jag att det skulle bli mer körigt men än så länge håller dom sig hyffsat lugna som tur är.
Jag känner hur illamåendet börjar smyga sig på nu på morgontimmarna. Bara två timmar kvar, hinka en massa vatten och en postafen på det så ska jag nog kunna somna gott när jag kommer hem.
Vi går in i v.11 idag vilket känns bra. Hoppas bebis växer och mår bra där inne.
Har suttit och läst min gamla blogg och kan inte fatta att jag verkligen mådde så illa som jag gjorde när jag väntade Wilma. Helt sjukt vad jag kräktes och mådde illa och höll på att svimma på jobbet flera gånger. Att det var SÅ illa har jag absolut inget minne av. Jag tackar de högre makterna att jag klarat mig från sånt elände den här gången. Jag hade nog aldrig orkat med det en gång till, speciellt nu när man har en liten Wilmis att ta hand om också. Jag tror att sommarvärmen i kombination med tidiga mornar var en stor bidragande orsak som förvärrade illamåendet. Nu är det vinter och kallt och jag jobbar natt och slipper stiga upp tidigt, vilket gör att jag mår bättre.
Just ja, det är lucia idag. Jag har inte ens hunnit baka några lussebullar än. Det finns ingen lust eller ork över till någonting sånt just nu känns det som.
Jag såg reprisen av "Kalla fakta" i natt som handlade om att narkolepsi har ökat så mkt bland barn sedan svininfluensapandemin var. Det finns misstankar om att influensavaccinet är en bidragande orsak. Jag är så glad att jag läste på ordentligt om vaccinet och att jag och David tog ett gemensamt beslut om att varken vaccinera oss själva eller Wilma. Jag fick en förfrågan på inskrivningen hos barnmorskan för någon vecka sedan om jag hade tagit vaccinet och hon berättade att alla gravida kvinnor som inte vaccinerats rekommenderas att ta vaccinet eftersom att man tillhör riskgruppen som gravid. Efter att ha läst på en del kan jag inte fatta att dom ens vaccinerar gravida överhuvudtaget med tanke på vad vaccinet innehåller. Mitt svar till henne blev ett bestämt NEJ! Jag kan inte förstå varför inte fler har tagit reda på mer fakta innan dom gått och vaccinerat sig själva och framförallt sina barn. Man vet aldrig vad detta vaccin kan ge för biverkningar i framtiden. Skrämmande!
Nu ska jag gå och göra lite morgonarbete och skriva lite i repportpärmen!!
Hoppas ni får en trevlig lucia!
Jag känner hur illamåendet börjar smyga sig på nu på morgontimmarna. Bara två timmar kvar, hinka en massa vatten och en postafen på det så ska jag nog kunna somna gott när jag kommer hem.
Vi går in i v.11 idag vilket känns bra. Hoppas bebis växer och mår bra där inne.
Har suttit och läst min gamla blogg och kan inte fatta att jag verkligen mådde så illa som jag gjorde när jag väntade Wilma. Helt sjukt vad jag kräktes och mådde illa och höll på att svimma på jobbet flera gånger. Att det var SÅ illa har jag absolut inget minne av. Jag tackar de högre makterna att jag klarat mig från sånt elände den här gången. Jag hade nog aldrig orkat med det en gång till, speciellt nu när man har en liten Wilmis att ta hand om också. Jag tror att sommarvärmen i kombination med tidiga mornar var en stor bidragande orsak som förvärrade illamåendet. Nu är det vinter och kallt och jag jobbar natt och slipper stiga upp tidigt, vilket gör att jag mår bättre.
Just ja, det är lucia idag. Jag har inte ens hunnit baka några lussebullar än. Det finns ingen lust eller ork över till någonting sånt just nu känns det som.
Jag såg reprisen av "Kalla fakta" i natt som handlade om att narkolepsi har ökat så mkt bland barn sedan svininfluensapandemin var. Det finns misstankar om att influensavaccinet är en bidragande orsak. Jag är så glad att jag läste på ordentligt om vaccinet och att jag och David tog ett gemensamt beslut om att varken vaccinera oss själva eller Wilma. Jag fick en förfrågan på inskrivningen hos barnmorskan för någon vecka sedan om jag hade tagit vaccinet och hon berättade att alla gravida kvinnor som inte vaccinerats rekommenderas att ta vaccinet eftersom att man tillhör riskgruppen som gravid. Efter att ha läst på en del kan jag inte fatta att dom ens vaccinerar gravida överhuvudtaget med tanke på vad vaccinet innehåller. Mitt svar till henne blev ett bestämt NEJ! Jag kan inte förstå varför inte fler har tagit reda på mer fakta innan dom gått och vaccinerat sig själva och framförallt sina barn. Man vet aldrig vad detta vaccin kan ge för biverkningar i framtiden. Skrämmande!
Nu ska jag gå och göra lite morgonarbete och skriva lite i repportpärmen!!
Hoppas ni får en trevlig lucia!
söndag 12 december 2010
Vårat hem.
Matplatsen
Här blir det vita tapeter och i framtiden ska fönstret bytas ut till två avlånga som går ända ner till golvet.
Hallen
Jag är nöjd med hallen som den är men eftersom att vi ska bygga tvättstuga kommer vi måsta göra en utbyggnad på hallen för att slippa gå ut för att gå till tvättstugan. Då blir det även att byta ytterdörr.
Hallen
Nya lampan i hallen som jag älskar
Det var det jag hade att bjuda på idag=)
Vi har varit ute hela förmiddagen. David och Lorentz jobbar för fullt här ute med att få ner en massa träd på våran gård. Det kommer blir så mycket ljusare och finare när dom är borta. Wilma sover och jag ska ta mig en dusch. Ikväll drar 5 nättersveckan igång. Måste försöka hinna med att sova en stund i eftermiddag så jag orkar!
Hoppas ni haft en bra helg!
torsdag 9 december 2010
Torsdag.
Jag sitter och väntar på att klockan ska gå så jag kan åka och hämta min gullunge på dagis. Hon ligger nog och sover gott just nu med dom andra barnen.
Jag har hunnit sova två timmar efter jobbet, duschat och varit hos tandläkaren. När jag hämtat hem Wilma blir det nog att umgås med Mari och Lova en stund. David jobbar över ikväll så jag och Wilma ska ha en riktigt lugn myskväll tillsammans. Kylen är full med rester så det behövs inte laga någon middag. Lyxigt!
Jag har fått förlängt vikariatet hela januari ut, förhoppningsvis blir det ännu längre=) Jiiihoo vad glad jag är! Det borde höja min FP ganska mycket. Har jag tur kanske jag inte behöver springvika så många månader innan det är dax för att föda bebis. Känns underbart!
Jag sitter här och fryser, tror jag har frysit konstant sedan igårkväll. Brrr...
På med tjocksockar och min mysiga fleecedress som jag bor i numera, sen gå och stöka undan lite och sätta igång en tvättmaskin!
Tack för alla gratulationer!=)
Tjingeling.
Jag har hunnit sova två timmar efter jobbet, duschat och varit hos tandläkaren. När jag hämtat hem Wilma blir det nog att umgås med Mari och Lova en stund. David jobbar över ikväll så jag och Wilma ska ha en riktigt lugn myskväll tillsammans. Kylen är full med rester så det behövs inte laga någon middag. Lyxigt!
Jag har fått förlängt vikariatet hela januari ut, förhoppningsvis blir det ännu längre=) Jiiihoo vad glad jag är! Det borde höja min FP ganska mycket. Har jag tur kanske jag inte behöver springvika så många månader innan det är dax för att föda bebis. Känns underbart!
Jag sitter här och fryser, tror jag har frysit konstant sedan igårkväll. Brrr...
På med tjocksockar och min mysiga fleecedress som jag bor i numera, sen gå och stöka undan lite och sätta igång en tvättmaskin!
Tack för alla gratulationer!=)
Tjingeling.
onsdag 8 december 2010
3+1=4
Det känns som att alla redan vet om det så därför orkar jag inte hålla det hemligt här på bloggen längre fastän jag egentligen hade tänkt vänta någon vecka till med att berätta det.
Om allt går som vi hoppas så får vi tillökning i familjen till sommaren=)
Det känns såklart helt fantastiskt underbart roligt samtidigt som jag har en sån hemsk oro inom mig efter missfallet vi fick i augusti. Jag borde vara i v.10 nu men har egentligen ingen aning eftersom att allt med mens och sånt elände tjorvade så mycket efter missfallet.
Vi är förväntansfulla och överlyckliga!
Hittills har jag haft en bra graviditet. Trött som tusan, matlusten är inte den bästa och illamåendet finns där nästan hela tiden men jag tycker ändå att jag mår bra i jämförelse med när jag väntade Wilma. Jag har fortfarande inte kräkts men varit nära flera gånger. Skönt som tusan att slippa det!
Nu är det bara hålla tummarna att lilla pyret vill stanna den här gången!
Nu ska jag sova en stund. Det är fullkomligt kris på jobbet så jag ska gå ut och jobba en extra natt i natt sen tar jag helg för att ladda inför 5 nätter nästa vecka. Det är otroligt skönt att jobba natt just den här första tiden av graviditeten, att slippa stiga upp tidigt på morgonen när man mår som sämst.
Ha en bra dag!
Om allt går som vi hoppas så får vi tillökning i familjen till sommaren=)
Det känns såklart helt fantastiskt underbart roligt samtidigt som jag har en sån hemsk oro inom mig efter missfallet vi fick i augusti. Jag borde vara i v.10 nu men har egentligen ingen aning eftersom att allt med mens och sånt elände tjorvade så mycket efter missfallet.
Vi är förväntansfulla och överlyckliga!
Hittills har jag haft en bra graviditet. Trött som tusan, matlusten är inte den bästa och illamåendet finns där nästan hela tiden men jag tycker ändå att jag mår bra i jämförelse med när jag väntade Wilma. Jag har fortfarande inte kräkts men varit nära flera gånger. Skönt som tusan att slippa det!
Nu är det bara hålla tummarna att lilla pyret vill stanna den här gången!
Nu ska jag sova en stund. Det är fullkomligt kris på jobbet så jag ska gå ut och jobba en extra natt i natt sen tar jag helg för att ladda inför 5 nätter nästa vecka. Det är otroligt skönt att jobba natt just den här första tiden av graviditeten, att slippa stiga upp tidigt på morgonen när man mår som sämst.
Ha en bra dag!
tisdag 7 december 2010
Det tar sig...
Jag sitter och försöker få i mig lite frukost/lunch innan det bär iväg på kvällsjobb. Jobbar två extrakvällar i veckan, kul efter en massa veckors nattjobb. Man saknar det sociala lite när man jobbar ensam på natten, men det går bra ändå. Jag har fått förlängt till den 9 januari men förhoppningsvis blir det längre.=)
Här hemma börjar kartongerna sakta men säkert att minska. Känner mig ganska less på att packa upp dessa kartonger som aldrig verkar ta slut så det har stått stilla någon dag. Jag skulle vilja få omtapetseringen gjord men vi lyckas aldrig få tummen ur och åka in och kika på tapeter. I köket blir det nog helvitt och i vardagsrummet ska vi tapetsera om fondväggen. Wilmas rum ska också få nya tapeter. Jag vet exakt hur jag vill ha det i hennes rum, det gäller bara att hitta en tapet som stämmer överens med den jag har i huvudet.
Äntligen har skohyllan vi köpt på EM kommit så den ska jag hämta imorgon. Nu väntar vi bara på krokarna och skoskåpen som är beställda, hoppas dom kommer snart så vi har någonstans att hänga våra ytterkläder.
Dax att avrunda och börja göra sig redo för jobbet!
Här hemma börjar kartongerna sakta men säkert att minska. Känner mig ganska less på att packa upp dessa kartonger som aldrig verkar ta slut så det har stått stilla någon dag. Jag skulle vilja få omtapetseringen gjord men vi lyckas aldrig få tummen ur och åka in och kika på tapeter. I köket blir det nog helvitt och i vardagsrummet ska vi tapetsera om fondväggen. Wilmas rum ska också få nya tapeter. Jag vet exakt hur jag vill ha det i hennes rum, det gäller bara att hitta en tapet som stämmer överens med den jag har i huvudet.
Äntligen har skohyllan vi köpt på EM kommit så den ska jag hämta imorgon. Nu väntar vi bara på krokarna och skoskåpen som är beställda, hoppas dom kommer snart så vi har någonstans att hänga våra ytterkläder.
Dax att avrunda och börja göra sig redo för jobbet!
onsdag 1 december 2010
1 dec
Nu är dagen här som vi har väntat och längtat efter ett tag.
Vi har varit på banken idag och skrivit på papper så nu är huset vårat. Vi fick flytta in redan i söndags och allt känns hur bra som helst. Det är mycket jobb innan man gått igenom och packat upp alla kartonger, men vi har inte så hemsk mycket kvar ändå. Känns skönt!
Det blir så fint här, jag är säker på att vi kommer trivas hur bra som helst. Bilder på vårat nya hem kommer framöver nån dag.
David jobbar natt och Wilma sover så nu ska jag slöa i soffan en stund framför tvn innan det är dax för mig att sova. Blir skönt att slappna av och göra ingenting för en stund.
Trevlig kväll!
Vi har varit på banken idag och skrivit på papper så nu är huset vårat. Vi fick flytta in redan i söndags och allt känns hur bra som helst. Det är mycket jobb innan man gått igenom och packat upp alla kartonger, men vi har inte så hemsk mycket kvar ändå. Känns skönt!
Det blir så fint här, jag är säker på att vi kommer trivas hur bra som helst. Bilder på vårat nya hem kommer framöver nån dag.
David jobbar natt och Wilma sover så nu ska jag slöa i soffan en stund framför tvn innan det är dax för mig att sova. Blir skönt att slappna av och göra ingenting för en stund.
Trevlig kväll!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)