Lättnad i mitt bröst.

I måndags var vi på ultraljud igen. Det var ingen förändring på fostret sedan förra veckan så jag fick tid för skrapning i sunderbyn idag.

Vi har just kommit hem därifrån jag och David. Det har varit en hemsk morgon med mycket tårar och ångest men nu kan jag äntligen börja känna en liten lättnad i bröstet.
Vi skulle befinna oss på sjukhuset redan 07.20 i morse så vi lämnade Wilma hos Petra kl.6.

På sunderbyn blev jag jättebra bemött av all personal vilket var till otrolig tröst och hjälp. David var också ett stort stöd men han fick tyvärr inte vara med vid min sida så länge som jag hade velat. Som tur var så var jag först i turordningen och inget akut fall hade kommit in så vi slapp vänta. Själva narkosen gick bra. Det var första gången jag sövdes så jag var jättenervös och höll på att frysa ihjäl samtidigt som det kändes som att jag skulle kvävas av syrgasmasken. Det brände nått fruktansvärt i hela armen när narkosmedlet sprutades in sen blev det bara svart. När jag vaknade igen kände jag mig som en ny människa, utvilad och lättad över att det äntligen var över. Det kändes som att jag hade sovit i flera timmar men egentligen sov jag bara i ca 35 min.

När jag hade vaknat till fick jag fika sen fick jag gå och klä på mig mina kläder och prata med läkaren som gjorde ingreppet. Allt såg tydligen helt normalt ut därinne, inga konstigheter alls så det var ju skönt att höra. Fostret skickas nu iväg för att undersökas. Förmodligen går det inte att få reda på orsaken till varför det dog men dom vill ändå skicka iväg det för att kolla upp om det var en normal graviditet eller inte.
Förmodligen har vi bara haft extrem otur. Eftersom att vi är friska, jag har så lätt att bli gravid och har fött barn tidigare så finns det mycket som talar för att en framtida graviditet skulle gå bra. Om vi överhuvudtaget ska ha fler barn får tiden utvisa, just nu kommer vi lägga våran energi på att läka våra själar efter allt jobbigt och ta hand om varandra. Det är lätt att lägga fokus på mig men det här är lika jobbigt för David.

Äntligen kan vi börja försöka gå vidare och tänka på framtiden!



I eftermiddag ska vi ha lilla julafton med Pappa, Petra och Jocke. Petra har fixat och donat så vi ska laga god mat här hemma hos oss och mysa. Jag känner mig lite groggy efter narkosen och en natt med lite sömn men ska försöka hjälpa till i den mån jag orkar.
Jag hoppas att den här julen ska bli så bra som möjligt trots allt!

Nu är vi jullediga hela familjen så nu ska vi vila upp oss och bara mysa!

Jag tar ett litet uppehåll i bloggen men kommer nog tillbaka framöver!

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!!

Ta hand om er!