Dessa blödningar håller på att göra mig knäpp. Igår var det dax igen. Hade hållt igång och ansträngt min kropp för mycket under dagen antar jag så på kvällen fick jag en ganska ordentlig blödning. Blöder fortfarande men det verkar som att det börjar avta så jag tror inte jag ringer något till spec. mvc än. Känns lönlöst att åka och göra ultraljud var och varannan vecka, dom kan ju ändå inte göra nått åt att jag blöder och allt har ju än så länge sett bra ut. Formodligen beror det på moderkakan som sitter så långt ner så nu gäller det att ta det lugnt. Ska försöka vila så mycket som möjligt idag och undvika att lyfta Wilma. Blir ryggläge i soffan framför barnfilmer. Inte så kul för min rastlösa 2-åring men jag har tyvärr inget val.
Jag kan banne mig knappt röra mig längre utan att börja blöda och är så fruktansvärt less denna ständiga oro. Min kropp är nog inte gjord för att vara gravid helt enkelt=(
Känner mig deprimerad och arg över att jag ska drabbas av allting jämt och får lite smått panik när jag tänker på allt vi ogjort med huset i sommar. Jag kommer inte kunna göra någonting om jag ska blöda så fort jag anstränger mig minsta lilla....
Jag hatar det här!! Det finns en gräns för hur mycket man orkar och klarar av och det känns som att den gränsen börjar bli nådd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar